Martin Zimmerman - Entreprenör och Coach

Historien om Sean Parker

Martin — Mon, 23 Jan 2012 08:34:01 +0000

Sean Parker (spelad av Justin Timberlake i filmen The Social Network) är en fascinerande person. Han började sin karriär med att som 18-åring skapa Napster med en vän han bara träffat online. Därefter har han hunnit med att grunda Plaxo, en onlinebaserad adressbok och bidragit till Facebooks framgångar. Numera är han riskkapitals och investerar i bolag såsom Spotify. Han uppskattas ha tillgångar på $2.1 miljarder och är bara 31 år gammal.

Är du intresserad av hela biografin så läs den på Forbes, rekommenderas!

Och så en intressant video om hur det hela började med Napster

Vad innebär det att misslyckas?

Martin — Thu, 07 Jul 2011 06:23:34 +0000

Har du någon gång reflekterat över ordet? Kanske kommer du, precis som jag, fram till att det består av de två orden miss och lyckas?

Tänk dig att du ska kasta pil och siktar på bullseye men så håller du pilen lite fel så du träffar precis utanför. Är det då ett misslyckande eller ser du det som feedback så att du kan kasta pilen bättre nästa gång? Kanske finns det en anledning till att man kastar tre pilar varje omgång

Kan det vara så att ordet misslyckas egentligen betyder att vi missade lyckan. Kanske skulle vi vara hjälpta av att även i verkliga livet använda en darttavla så vi vet hur långt ifrån målet vi egentligen är och tillåta oss att samla och lägga ihop poäng från tre kast istället för att döma oss själva allt för hårt efter första kastet.

Tredje gången gillt?

Martin — Wed, 06 Jul 2011 10:49:12 +0000

Jag har två tidigare gånger börjat blogga här med ambitionen att fortsätta blogga. Den största anledningen har varit att ha en plats att samla mina tankar på men de båda tidigare gångerna så har jag gjort några få inlägg och sedan glömt bort bloggen. Jag har på senare tid funderat mycket på varför det blivit så. Ibland har jag haft dåligt samvete för att jag skrivit att jag skulle blogga och sen inte gjort det, andra gånger har jag tänkt att om jag bloggar så gör jag det för min egen skull och då har jag också friheten att välja om jag vill fortsätta eller inte.

Så hur kan det komma sig att jag börjat blogga två gånger och båda gångerna slutat nästan direkt? Som jag ser det så finns det framför allt tre anledningar:

Jag har inte upplevt värdet av att blogga tillräckligt stort i förhållande till andra saker i mitt liv
Jag har lagt ambitionsnivån på tok för högt. Istället för att se till att komma igång så har jag krävt att det jag skriver ska vara i världsklass direkt
Jag har inte skapat ett system/rutiner för bloggningen vilket har gjort att varje gång jag ska skriva ett inlägg har jag fått komma på hur jag ska göra (t ex hur långt ska inlägget vara, vad ska det handla om o.s.v) istället för att bara skriva

Är det något jag lärt mig de senaste åren så är det hur ränta på ränta fungerar. Att vara uthållig och inte förvänta sig belöningen innan priset är betalt. Det i kombination med vikten av att ha system och rutiner gör att jag den här gången börjar blogga i sakta tempo och låter inläggen komma i den takt och med den kvalité som jag är redo att leverera för stunden.

Jag har valt att ta bort alla gamla inlägg för att ge mig själv en härlig nystart. Även om bloggen framför allt skrivs för mig själv så hoppas jag att jag ska kunna skänka mina kommande besökare stor glädje och jag ser fram emot många givande diskussioner i kommentarsfälten.